Helg-Extra

Helg-Extra – NJA 1975 sid 589

Ett av de första rättsfall som Leif Malmborg arbetade med var det 1975 mycket upp-
märksammade rättsfallet som började med att Konsumentombudsmannen, KO, yrkade med stöd av 1 § marknadsföringslagen vid Marknadsdomstolen ett förbud med vite att vid marknadsföring av tidningen Helg-Extra vilseleda köparna av tidningen om tidningens innehåll eller att företa annan liknande handling. Anledningen var en olycklig formulering på tidningens löpsedel till långfredagsnumret 1973. Det gällde två rubriker som lätt kunde

Marknadsdomstolen

Marknadsdomstolen hävdade att en tidnings löpsedel var en del av tidningens marknadsföring som inte löd under tryckfrihetslagen.

Leif Malmborg, som då var styrelseledamot i svarandebolaget, invände i Marknadsdomstolen med hänvisning till 1 kap. 3 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen, att löpsedeln är en del av tidningen och är precis som tidningen tryckfrihetsrättsligt skyddad, att marknadsföringslagen inte var tillämplig och att Marknadsdomstolen inte var behörig att pröva ärendet.

Majoriteten av Marknadsdomstolens ledamöter ansåg dock sig behöriga att pröva fallet enligt marknadsföringslagen och biföll KOs yrkande.

Resning i Högsta Domstolen

Vi sökte resning i Högsta Domstolen, HD, med hänvisning till att Marknadsdomstolens beslut uppenbart stred mot gällande lagstiftning på tre punkter.

Marknadsdomstolen var enligt tryckfrihetsförordningen 1 kap. 3 § obehörig att befatta sig med ärendet, då löpsedlar enligt tryckfrihetsförordningen 1 kap. 7 § är en del av periodisk skrift och således tryckfrihetsskyddade.
Marknadsdomstolen har i strid med tryckfrihetsförordningen 1 kap. 2 § försökt påverka tidningens redigering.
I strid med tryckfrihetsförordningen 5 kap. 3 § har domstolen gjort ägaren i stället för ansvarige utgivaren ansvarig för del av tidningens innehåll.

Konsumentombudsmannen fick avge skriftlig förklaring och yttrade bl.a.: Framställningar på löpsedlar avser regelmässigt innehåll och beskaffenhet hos av näringsidkare tillhandahållna varor i form av tidningar och tidskrifter. Sådana framställningar har därmed kommersiella förhållanden till föremål. Grovt vilseledande marknadsföring med hjälp av löpsedel har inte med tryckfrihet att skaffa. Konsumentombudsmannen hemställde att den sökta resningen inte skulle beviljas.

Av HDs beslut kan utläsas följande

Bolaget har till stöd för resningsansökningen i för­sta hand åberopat, att marknadsdomstolen saknat behörighet att pröva kon­sumentombudsmannens talan.

Tryckfrihetens syfte anges i tryckfrihetsförordningen (TF) vara att sä­kerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Av förarbetena till TF framgår, att man i första rummet velat skydda en fri nyhetsförmed­ling och en obeskuren politisk debatt. I nära samband med tryckfrihetens politiska uppgift anges stå dess betydelse ur en mera vidsträckt kulturell synpunkt såsom grundval för en allmän upplysning.

Från nu nämnda utgångspunkt har diskuterats var gränsen går för TF:s tillämplighet när fråga är om ingripande mot otillbörlig reklam i tryckt skrift. Detta spörsmål behandlades ingående under förarbetena till lagen om otillbörlig marknadsföring (prop. 1970: 57) och till 1974 års ändringar i TF, då det nuvarande stadgandet om reklam i l kap. 9 § infördes (prop. 1973: 123). Som ledande princip framhölls därvid, att ingripanden utanför TF:s ram mot reklamåtgärder får ske endast i fråga om framställningar av utpräglat kommersiell natur och med rent kommersiella förhållanden till föremål.

Den har samtidigt till syfte att väcka intresse för tidningen. Att löpsedeln därmed utgör ett viktigt led i marknadsföringen av tidningen medför emellertid inte, att den utan vidare kan jäm­ställas med en sedvanlig annons eller eljest kan sägas vara av utpräglat kommersiell natur med rent kommersiella förhållanden till föremål. Den år 1941 införda bestämmelse, varigenom löpsedel uttryckligen hänfördes under reglerna för periodisk skrift i då ännu gällande 1812 års TF och som fått sin motsvarighet i nu gällande TF, grundar sig tydligen också på att löpsedeln typiskt sett är att uppfatta som ett led i den nyhets- och åsikts­förmedling som TF avser att värna. Endast i vissa särskilda fall, då löpse­deln har ett innehåll jämförligt med en annons, kan löpsedeln sägas angå rent kommersiella förhållanden. Så är ej fallet med förevarande löpsedel som – oaktat den på ett missvisande sätt antyder tidningens innehåll – utgör ett led i tidningens nyhetsförmedling. Frågan om ingripande mot löp­sedeln för att vara oriktig eller vilseledande kan därför inte prövas enligt marknadsföringslagen utan faller inom ramen för TFs ansvarssystem.

Med hänsyn till det anförda får anses, att den rättstillämpning som ligger till grund för marknadsdomstolens beslut uppenbart strider mot lag.

På grund härav prövar HD lagligt bevilja den sökta resningen; och avvi­sar HD, med undanröjande av marknadsdomstolens beslut, konsumentom­budsmannens hos marknadsdomstolen förda talan.

HD undanröjde marknadsdomstolens beslut med motiveringen att det var uppenbart stridande mot lag. Hade HD inte bedömt marknadsdomstolens beslut såsom uppenbart stridande mot lag hade HD inte beviljat resning.